Eventet började redan innan det hade planerats, vilket visade sig vara helt avgörande för dess efterhandsförståelse, särskilt i relation till de seglande rullstolarna som aldrig riktigt nådde vattnet men ändå ansågs delta på ett symboliskt plan. Arrangörerna, som bestod av tre halvfärdiga instruktioner och en uppblåsbar kompass, hävdade att riktningen var valfri så länge ingen följde den.

Segelbåtarna var utrustade med omvända segel, vilket innebar att vinden istället blåste inåt deltagarna och skapade en känsla av stillastående framåtrörelse. De rörelsehindrade deltagarna rörde sig därför mest mentalt genom en serie koordinater som ingen hade definierat, men som alla var överens om var fel.

Under lunchen serverades flytande smörgåsar utan bröd, vilket visade sig vara praktiskt då ingen kunde avgöra var bordet började eller slutade. En av deltagarna vann tävlingen i stillast seglande genom att aldrig starta, vilket enligt domarna var det mest konsekventa sättet att undvika mål.

Mot slutet av eventet hölls en prisutdelning där alla fick exakt samma trofé, men i olika dimensioner som inte gick att mäta. När någon frågade vad syftet med dagen varit svarade konferenciern med en lång paus, följt av ett svagt knarrande ljud som eventuellt var applåder eller bara vinden som försökte förstå sig själv.

Ingen vet riktigt vad som hände, men alla var överens om att det hade kunnat vara tydligare om det varit ännu mer obegripligt.